På tröskeln till friheten

Summering efter 32års harvande i pedagogikens underbara värld:

Utsatt för ständiga byten.

Klassrum…läromedel…läroplaner. Notera, av alla läroplaner som presenterats har ingen genomförts fullt ut förrän det var dags för en ny…

Ständigt aktuella och outsinliga ämnen för diskussioner var besparingar och minskade resurser. Besparingar som blev tydliga i och med det tunnaste styrinstrumentet av dem alla – läroplanen. Lpo 94! Vilket skämt!

Men – nu var det ju byten jag tänkte tala om

De som byter är dessa upprättgående skapelser av släkte homo sapiens som kan indelas i tre underordnade grupper…

1. Majoritetsgruppen, eleverna, som – av förklarliga skäl – byter med tämligen regelbundna intervaller och som ibland visar sin uppskattning gentemot lärarna genom att dela ut presenter till dessa på avslutningsdagen. Fula vaser, kitschiga porslinsfigurer, t ex små fula björnar som spelar gitarr och mycket annat… Listan kan göras lång.

2. Minoritetsgruppen som istället byter desto oftare. Skolledningen!

3. Övriga, dvs. lärarna, skolbespisningspersonal, lokalvårdarna och vaktmästare.

Några av dessa som etsat sig fast i minnet:

Rektorn, högrest norrlänning som annonserade sin närvaro antingen med ett bullrande skratt eller med en bågnade dörr till hans expedition när han skällde ut någon elev innanför.

Studierektorn, faderlig och oftast med gott humör, som försökte leda vilsna elever åter på det rätta spåret.

Tillsyns- och tyskläraren som efter god tysk sed ”Ordnung muss sein” tillrättavisade ohyfsade disciplar och försökte inviga dem i den tyska grammatikens mysterium.

Biologiläraren, med gedigna kunskaper och med konstant hög ambitionsnivå vid förberedelse av sina lektioner.

Vaktmästaren, lik en liten vessla ”jajamän det skall vi fixa” och med en tidsuppfattning som inte riktigt stämde överens med vad som kallas normaltid.

En rektor till, de språkliga formuleringarnas Caruso som hade samtliga skolans kontonumren i huvudet.

“Skolan kan liknas vid ett tåg. Där finns de som hittar nya spår och banar väg. De som drar lasset. De som sitter på vagnen och låter andra dra. De som släpar efter…”

Men – jag hoppar av vagnen – innan den välter!

image Den blomstertid nu kommer… 

About Semper idem

Efter många år i utbildningens tjänst och med en obotlig nyfikenhet på flora och fauna har jag samlat på mig kunskap som jag gärna förmedla vidare till andra. Mitt intresse för jakt har lett mig otaliga steg genom skog och mark och gett mig många minnesvärda upplevelser och insikter som jag vill kunna dela med mig. Många av mina artiklar med "naturligt" innehåll har publicerats. Viltet, växter och människan är nyckelorden i mina naturnära föredrag och föreläsningar. Har dessutom ett stort intresse för litteratur, konst och musik. Tycker om att arbeta med ordbruk och bokstavsskötsel.
Det här inlägget postades i Skola. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s