Rubriken är en rad hämtad från en insändare i Lokaltidningen Borås.
“…att handla i strid mot livets helgd, det etiskt rätta och humana goda och andan i det kristna religionens kärleksbud.”
Varför får jag alltid obehagliga ilningar längs ryggraden när jag läser insändare med uppenbart religiösa förtecken?
Författaren till den här aktuella insändaren beklagar sig över hänsynslösa jägare som “med olika slags fångst, snarning och jakt dödat de vilda djuren”. Han skriver vidare att “brutaliteten i hänsynslös jakt på vilt framgår av otaliga fall, då de stackars djuren har blivit skadeskjutna och sårats och sedan fått stappla omkring i markerna under dödskamp, därtill långvarig sådan, innan deras lidande nått sitt slut”.
Jag förvånas av den okunnighet som skribenten besitter när han skriver om hänsynslösa jägare “från tropikerna ända till yttersta Norden”. Om han med sistnämnda menar Sverige så vågar jag påstå att det är här vi troligtvis har en av den bäst utbildade jägarkåren i hela Europa.
Utbildningen som t.ex. Sveriges största jägarorganisation erbjuder handlar inte enbart om att klara jägarexamen. Ett mycket innehållsrikt kursutbud vittnar om strävan att ständigt vilja öka och fördjupa jägarnas kunskaper.
Det ställs stora krav på den enskilde jägaren vad gäller kunnighet, jaktetik och säkerhet. Knappast någon annan fritidssysselsättning är lika omgärdad av ett omfattande regelverk av lagar och förordningar som jakten. Och ofta rör det sig om komplicerade och detaljerade bestämmelser.
Vi jägare jagar inte längre för att säkra vår egen och våra familjers överlevnad och det är därför som vi har råd med ett etiskt förhållningssätt till jakten. Och visst är det ett nöje att jaga! Och jakt handlar ytterst om att jaga och döda på ett för viltet så skonsamt sätt som möjligt.
Det vi kan fundera över är alla dessa viltolyckor på våra vägar. Här kan vi knappast tala om ett skonsamt sätt när det gäller skador, lidande och dödskamp för människor och djur!
Antalet viltolyckor under 2010 var 47 475!
Beträffande skadeskjutningar som nämns i insändaren varken kan eller vill jag förneka att sådana förekommer och att dessa orsakar djur som träffats av ett missriktad skott stort lidande. Att göra eftersök på skadat vilt är ett ofrånkomligt krav som åligger oss jägare. Noggrann utformade anvisningar hur ett sådant skall utföras finns och skall vara känd för varje jägare.
Men – det finns skjutglada marodörer bland jägarna. Dessa utgör lyckligtvis en minoritet och är knappast välkomna i ett seriöst jaktlag.
Avslutningsvis: Personligen äter jag hellre kött som kommer från skogen än från diskarna på någon stormarknad…
"Naturligt vis...?!" 